Här blir inga barn gjorda,..

Jag väver den längsta halsduken av drömmar som till och med i den häftigaste av REM-sömn känns milväga härifrån. Jag sitter i lägenheten och tittar ut genom den regnklädda fönsterrutan och romantiserar minnen som vore de döda rockstjärnor, räknade till 27 club. Det som varit är alltid vackrare än drömmen om det framtida. Den kletiga sanningen bakom det lyckliga leendet på fotot jag fäller mina tårar över, är varsamt borttorkad och anas bara - stundtals- men inte nu, i denna stund. Känslor av längtan till det förljugna. Längtan står mig upp i halsen.