Angående den lilla klicken...

De anser sig ha ett högt kulturellt kapital. Eller rättare sagt de vill genom sina kvasiuttalanden utstråla att de bär på den tyngsta av kanons och finkulturens bagage. I själva verket är de inget annat än kisssnödiga och osäkra själar som söker bekräftelse från omvärlden. Den verkliga elitklicken, den som de facot utgjorde en grupp av kulturens fanbärare, de utagav sig aldrig för att vara något annat än sig själva. De dog dessutom helt ovetandes om vilket kulturellt fack de sedan skulle komma att stoppas i.

Vad vore denna lilla klick, denna grupp av klubben för inbördes beundran utan sin yta? Nu är dem åtminstonne, för sin grupp trendriktiga, svartklädda klyschor. Egentligen är det inte stilen i sig som retar mig. Det är attityden gentemot människor som konsumerar det vi kallar skräpkultur. Det som genom den själv-på-tagna framgångshattens grupp värderas till kategorin folkligt. En skräpkultur som förknippas med den som inte diskuterar det fina i att följa författarens känslosvallningar och kafkas briljans. Den grupp av människor som inte gottar sig i sin egen fullkomlighet. Den fullkomlighet som förövrigt även den handlar om skräcken att bli avslöjad för den man egentligen är. Nämligen ett darrande asplöv, en vandrande klyscha utan innehåll.

Så där har vi betat av den lidande konstnärsskaran.

Sen har vi den där klicken av människor vilka sällar sig till skaran popkultur. Den gruppen vilken vallfärdar till Kåken. Och då talar jag inte om kåken i termer av institutionen där vi spärrar in brottslingar. Vilket iofs skulle kunna vara ett alternativ för denna grupp. Brott mot mänskligheten och rätten till att varas sig själv skulle dem lätt kunna fällas för. Hur som. Kåken är den plats, den bar, det häng dit alla som anser sig vara stora inom mediabruset samlas. Stället är packat av journalister, pr-människor och annat som gör stämningen ganska så äcklig. Dit går man inte för att ha en kul en kväll. Dit går man för att visa upp sig, för att hänga i baren och med utstuderat kalla blickar signalera att "hit-men inte längre" så tillvida du inte hänger med Strage, umgås med Lokko eller annan person av betydelse för denna klick.

Med detta inte sagt att jag ogillar människor som har ett intresse, som kan sitt område utan och innan. Människor som brinner för att skapa eller för att grotta inom konstens alla områden. Tvärtom, jag beundrar människor som ger uttryck för det de kan och tycker om att göra. Det jag vänder mig emot är elitismen. Att avskärma sig och se ner på människor som inte sällar sig eller platsar inom den exlusiva klicken. Att utge sig för att vara allvetandes och klappa andra människor på huvuvdet.

Så. Dagens galla.