Livslögner.

C´mon and lay with me, c´mon and lie to me, tell me you lovet me, say Im the only one...

Lets go where beauty can not be threatened, lets go now...

Glorious.

Idag känner jag mig lycklig. Sådär så att det sprakar och glittrar om mig. Lycklig.

Lycklig.

Nu ska jag hoppa runt till "I understand what you whant, but I just dont agree" med The Sleepy Jackoson. Fortsätta vara löjligt glad, happy, lycklig.

Let them eat cakes...

Snart stundar festligheter i maskeradens tecken. Om lycka kan uttryckas i ett löjligt nöjt leende, pärlor, spets, en enorm hårkreation och tyll, ja då har lyckan definitivt kommit till mig och knackat på. Jisses, här ska frossas i högdragenhet i 1700-talsanda. Cupcakes, champagne och solfjädrar får bli givna ting att ta med sig.

Qu´ils mangent de la brioche.

(Bild: Elle 2008)

Livet är människans bästa tid?

Tänk vad föremål, ting, saker och prylar kan återuppliva gamla minnen. Vad musik, toner, ljud och textrader kan återskapa. Att dofter påminner oss om känslor och kastar oss tillbaka till det vi engång känt, upplevt och uppfyllts av. Tanken slog mig när jag en kväll utmanade mina klackar, vilka bär revor av vass kullersten, från Paris gator i quartier latin. Skillanden var bara att denna gång fick de uthärda rå kyla och höst i den kungliga huvudstaden. De bars upp av bedövade känslor, orossvulst i halsen och en dimmig fylla.

Och det där med dofter. Minnet av hur livslusten plötsligt förstärks med flera ljusårs längd och styrka. Parfymdoften som väcker minnen och i bilder som passerar revy. En rödvinssommar, i den sörmländska idyllen. Besvikelse, hjärtesorg och svek förklädd i en vacker förälskelse. En kind mot ett varmt bröst. Nu står flaskan där i badrumsskåpet, lika tömd på doft som hjärtat är tömt på känslor. Brevid den, en Salvador Dali Laguna. En fragans av tonåren. Vet inte ens om det är ett rikigt ord för något -hur som- påminner den mig om tider och stunder av fin vänskap. Om sena höstkvällar när Placebo fick ge uttryck för teenage angst och refrängen dövades av hysteriskt skratt och skvaller. Vänskapen som verkade tåla all stryk i världen.

Livet i en liten ask, livet i form av dofter, toner och känslor. Livet leker, eller leker livet med oss? What we play is life?