måndag 11 januari 2010

Evighet fram och evighet bak


Det är konstigt det där med tid. Speciellt perspektivet vi har på vad tid är och vad tid gör med oss. Tid ur ett historiskt perspektiv, tiden som flyter förbi när jag väljer att snooza ett antal gånger på raken. Tiden efter det första sommarlovet. Återföreningen med klasskamraterna och nya grupperingar som avslöjade vilka som spenderat lite extra tid med varnadra just denna sommar.


Tiden av brutal ångest, svart kortklippt hår, första fyllan, första kyssen och första hjärtesorgen. Tiden efter att ha kastat av sig den vita mössan. Den tid då livets fokus plötsligt vidgades och som det så klyshigt kallas, fler dörrar öppnas. Tid i form av timmar, minuter och sekunder. Snabba val. Genomtänkta val. Ogenomtänkta val. Alla dessa har förr eller senare givit mig något.


Tid påverkar oss. Tid skapar nostalgi men kan likväl skapa stress och ångest. Tid för tankar. Tid att leva. Tid att sörja. Tid att känna lycka. Tiden innan jag fanns till, innan min släkt i generationer fanns till. Tid som i vår historiska litteratur med svart tryckt text kan verka långt borta, men som i själva verket är oss väldigt nära.


Fasten seatbelts life here I come.




3 kommentarer:

  1. Fan vad grymt bra du är. Jag gillar din blogg skarpt. Det är precis sånthär jag vill läsa. Att du sedan kallar dig F Ofelia är en så fin detalj att jag får hålla mig kvar på stolen. Tack för vardagsfilosofin.
    Skål.
    /N

    SvaraRadera
  2. Åå, det värmer verkligen. Vad fint sagt. Skål!

    SvaraRadera
  3. Tiden är endast en illusion och det är vi själva som skapar begreppet tid. Den enda tid som finns är nu. Det som varit är borta och hände i nuet. Det som kommer kommer också bara att hända i nuet. Det finns ingen tid.

    SvaraRadera