Jane Eyre

(Bild: Dramaten)

Slutsålt i januari, februari och mars. Attans, säger jag som aldrig använder svordomar med tyngd i. En av de mest underbara böcker som har skrivits någonsin är ju just Jane Eyre. Mikael Nyqvist som mr Rochester dessutom. Viktoriansk tid. Ja, jag verkar ha fastnat i brytningstiden 1800-1900. Oskuldens tid.

Le Palais Garnier

1800-tal. Du sitter i den svarta droskan förspänd fyra hästar vars hovklapper ekar mot gatustenarna. Vinden tar då och då tag i suffletten och får ömsom hela vagnskroppen i svajning. Så stannar ni till. Vagnen öppnas, och du möts av kuskens fasta grepp om din hand klädd i vit silkeshandske. Med ett lätt hopp möter klackarna de av höstregnet glänsande kullerstenarna, därefter fraset av kjolarna när de landar. Det är mörkt och det blåser. Du håller med lätt hand i hattbrättet för att den inte ska blåsa av från ditt huvud. Fler vagnar och hästklapper likt musik bakom dig på vägen upp för den gedigna stentrappen. Väl framme vid entrén tar din kavaljer din arm och ni skrider andaktsfullt in i foajén. Ljuslågorna fladdrar där de stoltserar i de guldförgyllda kandelabrarna. Det är som att kliva in i en dröm klädd i blodröd sammet och svulstig barock. Höstmörkret kryper inpå, det är kallt ute, ni kliver in i salongen och möts av kristallkronor och sorl. Stämningen är viktorianskt högtidlig.

Jag vill tillbaka till Paris och jag vill gå på opera.

Evighet fram och evighet bak

Det är konstigt det där med tid. Speciellt perspektivet vi har på vad tid är och vad tid gör med oss. Tid ur ett historiskt perspektiv, tiden som flyter förbi när jag väljer att snooza ett antal gånger på raken. Tiden efter det första sommarlovet. Återföreningen med klasskamraterna och nya grupperingar som avslöjade vilka som spenderat lite extra tid med varnadra just denna sommar.

Tiden av brutal ångest, svart kortklippt hår, första fyllan, första kyssen och första hjärtesorgen. Tiden efter att ha kastat av sig den vita mössan. Den tid då livets fokus plötsligt vidgades och som det så klyshigt kallas, fler dörrar öppnas. Tid i form av timmar, minuter och sekunder. Snabba val. Genomtänkta val. Ogenomtänkta val. Alla dessa har förr eller senare givit mig något.

Tid påverkar oss. Tid skapar nostalgi men kan likväl skapa stress och ångest. Tid för tankar. Tid att leva. Tid att sörja. Tid att känna lycka. Tiden innan jag fanns till, innan min släkt i generationer fanns till. Tid som i vår historiska litteratur med svart tryckt text kan verka långt borta, men som i själva verket är oss väldigt nära.

Fasten seatbelts life here I come.

Morning glory II

Sandpapper. Med en tung strävhet och torrhet i halsen vaknar jag av att solen bryter sig genom persiennen. Vad hände igår? Flashbacks. Någonstans mellan dans och vickning blev allt en fest och vi dansade hela kvällen.

L min trogna vapendragare har stämt träff med mr Krunegård på Strand någon gång under våren. En överraskning sa hon. Underbart med fina vänner.

Det här är året ska fyllas till bredden med glädje och upptåg. Carpe diem vita brevis. För det är väl så man brukar säga.